| Vem kan längre hålla vakt emot allt som stormar. Låt oss hålla husandakt, medan världen gormar. | Qui peut encore monter la garde contre tous les orages. Gardons la maison en prière, tant que le monde fait rage. |
| Världen har en farlig makt, den vill slå ihjäl en. Låt oss hålla husandakt, ty det lugnar själen. | Le monde a un pouvoir mauvais, il tue sans ambages. Gardons la maison en prière, car cela soulage l’âme. |
| Än är jag från världen fri, ack, men huru länge. Käre Herre, statt mig bi mot dess fiskafänge. | Je suis encore libre du monde, mais pour combien de temps hélas. Cher Seigneur, soutiens-moi contre sa nasse. |
| Än är jag ej köttsens träl, fast jag förnummit lustan. Herre Jesu, hjälp min själ och för kampen rusta’n. | Je ne suis pas encore esclave de la chair, bien que j’en aie senti l’appât, Seigneur Jésus, aide mon âme, arme-la pour le combat. |
| Mänskofruktan hyser jag. Hjälp mig, käre Herre! Hjälp mig både natt och dag, att det ej blir värre! | Je nourris la peur des hommes. Cher Seigneur, aide-moi ! Aide-moi nuit et jour, que cela n’empire pas ! |
| Är jag till förtvivlan bragt, är jag trött till döden, låt oss hålla husandakt, ty det lindrar nöden. | Suis-je condamnée au désespoir, suis-je fatiguée à mort gardons la maison en prière, car cela soigne le sort. |
| Natten står grå utanför mitt fönster och bak fjärran fuktiga skogar rasslar ett tåg. Vad det är gräsligt trist att leva. | La nuit est grise derrière ma fenêtre le bruit d’un train me parvient par-delà de lointaines forêts humides. Qu’il est terriblement triste de vivre. |
| Alla vänner jag hade ha glömt mig. Jag orkade kanske inte att hålla dem kvar. Vad det är gräsligt trist att leva! | Tous les amis que j’ai jamais eus m’ont oubliée. Je n’ai peut-être pas réussi à les garder. Qu’il est terriblement triste de vivre ! |
| Ingen mening finns i mitt fattiga, förspillda liv, som rinner bort — nej, ingen mening. Vad det är gräsligt trist att leva! | Il n’y a aucun sens à ma pauvre vie gâchée qui s’écoule – non, aucun sens. Qu’il est terriblement triste de vivre ! |
| Är jag intill döden trött, ganska trött, mycket trött, sjuk och trött och ledsen. Lång var vägen som jag nött, ingen liten vän jag mött. Jag är trött, ganska trött, sjuk och trött och ledsen. | Je suis fatiguée à mort, vraiment fatiguée, tellement fatiguée, malade et triste et fatiguée. Long le chemin que j’ai pris, sans rencontrer le moindre ami. Je suis fatiguée, vraiment fatiguée, malade et triste et fatiguée. |
| Säg, var hålls min lille vän, rare vän, ende vän i den vida världen? Hjärtat har jag hårt i bänn, Kommer, kommer du igen lille vän, rare vän i den vida världen? | Dis, où est mon cher ami, mon doux ami, mon seul ami, de par le monde ? Le cœur mène sa fronde, Reviendras-tu, reviendras-tu, mon cher ami, mon doux ami, de par le monde ? |
| Kom och hjälp mig för Guds skull, för min skull, för din skull, du, som ensam kan det! Världen är av sorger full, allt som glimmar är ej gull. För Guds skull, för min skull, hjälp mig, du som kan det! | Viens et aide-moi pour l’amour de Dieu, pour l’amour de moi, pour l’amour de toi, toi qui seul le peut ! De chagrin le monde est rempli, d’or n’est pas tout ce qui brille. Pour l’amour de Dieu, pour l’amour de moi, aide-moi, toi qui le peut ! |
| Gud Fader ger i himlen fest och främst är Jesu moder. Dit är bjuden med som gäst varje from och goder. | Dieu le père, au ciel, donne une soirée. Voici d’abord la mère de Jésus, et puis voici le flot des invités : tous gens dévots et comblés de vertus. |
| Gyllne frukter bjuds i skål’n och vin på alla borden. — Jesus sitter på ett moln och blickar ned på jorden. | Des fruits dorés et des vins de grand âge à chaque table sont offerts… - Jésus, assis sur le bord d’un nuage, regarde obstinément la terre. |
| Icke trivs jag riktigt här. Jag fick visst andra vaner på den gröna jorden när jag åt med publikaner. |
| Tag mig. — Håll mig. — Smek mig sakta. Famna mig varligt en liten stund. Gråt ett grand — för så trista fakta. Se mig med ömhet sova en blund. Gå ej från mig. — Du vill ju stanna, stanna tills själv jag måste gå. Lägg din älskade hand på min panna. Än en liten stund är vi två. | |
| I natt skall jag dö. — Det flämtar en låga. Det sitter en vän och håller min hand. I natt skall jag dö. — Vem, vem skall jag fråga, vart jag skall resa — till vilket land? I natt skall jag dö. — Och hur skall jag våga? | Cette nuit je dois mourir – Une flamme palpite – Un ami est à mon chevet et me tient la main – Cette nuit je dois mourir – A qui vais-je demander vers où je dois partir – pour quel pays ? Cette nuit je dois mourir – Et comment oserai-je ? |
| I morgon finns det en ömkansvärd och bittert hjälplös stackars kropp, som bäres ut på sin sista färd att slukas av jorden opp. | Demain, il y aura un pauvre corps pitoyable et amèrement désemparé qu’on emportera vers son dernier voyage pour être englouti par la terre. |