Skip to main content
Have a personal or library account? Click to login
Les traductions nordiques du Cid de Pierre Corneille (XVIIe-XXe siècles). Le choix de la forme poétique en l’absence d’une tradition de poésie dramatique Cover

Les traductions nordiques du Cid de Pierre Corneille (XVIIe-XXe siècles). Le choix de la forme poétique en l’absence d’une tradition de poésie dramatique

Open Access
|Mar 2023

Figures & Tables

ELVIRE
Il vous prive d’un père et vous l’aimez encore ?

CHIMÈNE
C’est peu de dire aimer, Elvire, je l’adore.
Ma passion s’oppose à mon ressentiment,
Dedans mon ennemi je trouver mon Amant
Et je sens qu’en dépit de toute ma colère
Rodrigue dans mon cœur combat encor mon Père.
Il l’attaque, il le presse, il cède, il se défend,
Tantôt fort, tantôt faible et tantôt triomphant ;
Mais en ce dur combat de colère et de flamme
Il déchire mon cœur sans partager mon âme,
Et quoique mon amour ait sur moi de pouvoir
Je ne consulte point pour suivre mon devoir,
Je cours sans balancer où mon honneur m’oblige ;
Rodrigue m’est bien cher, son intérêt m’afflige,
Mon cœur prend son parti, mais contre leur effort
Je sais que je suis fille, et que mon Père est mort.
          Acte III, sc. III, v. 809-824.
ELVIRE
I elsker dend endnu, som dræbte eders Fader?

CHIMÈNE
Ja med en Kiærlighed, der sig ej sige lader:
Dend er det, som modstaar min hevn-begiærlighed:
Thi dend, min u-ven er, har dog min kiærlighed.
Jeg föler, u anseet min vrede sinds affecter,
At i min sjæl endnu hand mod min Fader fekter:
Nu griber hand ham an, nu atter viger hand,
Nu er hand sterk, nu svag, nu atter overmand.
Jeg staar imellem hevns og elskovs farlig strikke:
Mit hierte revner slet, men sindet delis ikke.
Men om min elskov end vil have vundet spil,
Saa fölger jeg dog det, min pligt mig holder til:
Jeg gaar dend vej, som mig min ære foreholder:
Rodrigue er mig kiær, hans tilstand mig forvolder
Stoor angst; Men (u-anseet min elskovs strenge magt)
Jeg kender mig, og ved min Fader er nedlagt.
DON DIÈGUE
Ô rage, ô désespoir ! Ô vieillesse ennemie !
N’ai-je donc tant vécu que pour cette infamie ?
Et ne suis-je blanchi dans des travaux guerriers
Que pour voir en un jour flétrir tant de lauriers ?
      Acte Ier, sc. IV, v. 237-240.
DIEGO
Förtwiflan, we och qval, rif sönder thetta hierta,
Ack swaga ålderdom, som ingen hämd kan ge!
Hielp himmel! har jag, blott mit rycktes lof til smärta,
Så länge lefwa fått, att jag med blygd skal se
Min förra segrars krans i bleka blad förvissna?
DON DIÈGUE
          Rodrigue, as-tu du cœur ?

RODRIGUE
Tout autre que mon père
L’éprouverait sur l’heure.

DON DIÈGUE
          Agréable colère,
Digne ressentiment à ma douleur bien doux !
      Acte Ier, sc. VI, v. 261–263.
D. DIEGUE
Min Rodrig, har du mod ?

D. RODRIG
Hwem jag? om jag har mod? en annan än min Far
Skul känna nu på stund, om jag thet intet har,
Så länge edelt blod i thesse ädror flyter
Så må ni säkert tro, at mod mig aldrig tryter.

D. DIEGUE
Af sådan hurtighet och oförfäradt mod
Ser jag, min Rodrig, nu i tig mit egit blod.
CHIMÈNE
Elvire, où sommes-nous ? et qu’est-ce que je vois ?
Rodrigue en ma maison ! Rodrigue devant moi ?

RODRIGUE
N’épargnez point mon sang, goûtez sans résistance
La douceur de ma perte, et de votre vengeance.
      Acte III, sc. IV, v. 851–854.
CHIMENA (bestört)
Elvira, hwad är thet? Hwad är jag ser? Säg kära,
Don Rodrig i mit hus? Don Rodrig mig så nära?

RODRIG
Släck ut er wredes eld, stått nu tilfreds ert mod
Och dränk er sorg uti mit warma trogna blod.
CHIMÈNE
Hélas !

RODRIGUE
          Écoute-moi !

CHIMÈNE
                    Je me meurs.

RODRIGUE
                              Un moment.

CHIMÈNE
Va, laisse-moi mourir.

RODRIGUE
                    Quatre mots seulement,
Après ne me réponds qu’avecque cette épée.
          Acte III, sc. IV, v. 855–857.
CHIMENA
Ack we!

D. RODRIG
          Hör mig!

CHIMENA
                    Jag dör.

D. RODRIG
                              Et ögnableck allena.

CHIMENA
Gud, låt mig dö i fred.

D. RODRIG
                    Hör några ord, Chimena,
Och gif med thetta swärd mig sen et rättwist swar.
RODRIGUE
Ton malheureux amant aura bien moins de peine
À mourir par ta main, qu’à vivre avec ta haine.

CHIMÈNE
Va, je ne te hais point.

RODRIGUE
                    Tu le dois.

CHIMÈNE
                              Je ne puis.
          Acte III, sc. IV, v. 961–963.
D. RODRIG
En lefwa med ert hat mig helt odrågligt är.


CHIMENA
Jag hatar ej.

D. RODRIG
                    Ni bör.

CHIMENA
                              Jag kan thet intet giöra.
XIMENA
¡Ay Rodrigo! ¿Quién pensera…

RODRIGO
          ¡Ay Ximena! ¿Quién dixera…
Las Mocedades del Cid, Acte II, v. 335–336.
CHIMÈNE
Rodrigue, qui l’eût cru !

RODRIGUE
                    Chimène, qui l’eût dit !
Le Cid, Acte III, sc. IV, v. 987.
CHIMÈNE
Rodrigue, qui l’eût cru !

RODRIGUE
                    Chimène, qui l’eût dit !

CHIMÈNE
Que notre heur fût si proche et si tôt se perdît !
          Acte III, sc. IV, v. 987–988.
CHIMENA
Hwem skulle thet ha trodt

D. RODRIG
                    Och spådt en sådan ända.

CHIMENA
At lyckan i en hast skul’sig så widrig wända?
DON DIÈGUE
Ô rage, ô désespoir ! Ô vieillesse ennemie !
N’ai-je donc tant vécu que pour cette infamie ?
Et ne suis-je blanchi dans des travaux guerriers
Que pour voir en un jour flétrir tant de lauriers ?
          Acte Ier, sc. IV, v. 237–240.
DON DIEGO, ensam
O, raseri ! Förtviflan ! Grymma ålder !
Har du mitt lif förlängt, att skymfligt slutas !
är detta lif beprydt af lagrars mängd,
Att se dem alla på en gång förvissna ?
DON DIÈGUE
Rodrigue, as-tu du cœur ?

RODRIGUE
                    Tout autre que mon père
L’éprouverait sur l’heure.

DON DIÈGUE
                    Agréable colère,
Digne ressentiment à ma douleur bien doux !
Je reconnais mon sang à ce noble courroux,
Ma jeunesse revit en cette ardeur si prompte.
          Acte I, sc. V, v. 261–265.
DON DIEGO
Rodrigo, har du hjerta ?

DON RODRIGO
                    Hvarje annan
Än er, jag det i ögonblicket visar.

DON DIEGO
O, sköna, ädla vrede, för mitt sår
En läkedom! Mitt blod jag igenkänner;
Min ungdom lifvas åter vid din brusning!
RODRIGUE
Car enfin, n’attends pas de mon affection
Un lâche repentir d’une bonne action.
          Acte III, sc. IV, v. 871–872

CHIMÈNE
Car enfin, n’attends pas de mon affection
De lâches sentiments pour ta punition.
          Acte III, sc. IV, v. 927–928.
DON RODRIGO
Ty vänta ej av min tillgifvenhet,
Att fegt jag ångrar min rättvisa handling
[…]

XIMENA
Ty vänta ej av min tillgifvenhet,
Att, vek, jag önskar mildra din bestraffning!
RODRIGUE
Au nom d’un père mort ou de notre amitié,
Punis-moi par vengeance ou du moins par pitié.
Ton malheureux amant aura bien moins de peine
À mourir par ta main, qu’à vivre avec ta haine.

CHIMÈNE
Va, je ne te hais point.

RODRIGUE
          Tu le dois.

CHIMÈNE
                    Je ne puis.
          Acte III, sc. IV, v. 959–963.
DON RODRIGO
Jag, i din faders, i vår vänskaps namn,
Besvär dig: af medlidande mig straffa!
Låt mig långt hellre dö, än lefva hatad!


XIMENA
Gå! Jag ej hatar.

DON RODRIGO
          Du det bör.

XIMENA
                    Jag kan ej.
DON DIÈGUE
Ô / rage, / ô / désespoir ! / Ô / vieillesse ennemie !
N’ai-je donc tant vécu que pour cette infamie ?
Et ne suis-je blanchi dans des travaux guerriers
Que pour voir / en un jour / flétrir tant de lauriers ?
          Acte I, sc. IV, v. 237–240.
D. DIÈGUE
O / harm, / förtvivlan, / o, / den gamla fiendskapen!
Har jag förtjänat sist den skymfen på mitt vapen?
Har jag / på krigets fält / sått bragder utan tal
att skåda, / hur en dag / mig / på min skörd / bestal?
[…]
DON DIÈGUE
Rodrigue, as-tu du cœur ?

RODRIGUE
          Tout autre que mon père
L’éprouverait sur l’heure.

DON DIÈGUE
          Agréable colère,
Digne ressentiment à ma douleur bien doux !
Je reconnais mon sang à ce noble courroux,
Ma jeunesse revit en cette ardeur si prompte.
Viens, mon fils, viens, mon sang, viens réparer ma honte,
Viens me venger.
          Acte I, sc. V, v. 261–267.
D. DIÈGUE
Rodrigue, son, har du mod?

D. RODRIGUE
                    För denna fråga svede
envar, som ej var du.

D. DIÈGUE
          O trösterika vrede!
Ömtålighet, sem hövs så väl en ädel barm!
Jag känner ättens blod i denna stolta harm.
min ungdom reser än i slika ord på kammen
Gå, son, gå, du mitt blod, att tvätta av mig skammen,
gå bort att hämna mig!
Chimène
Va, je ne te hais point.

Rodrigue
          Tu le dois.

Chimène
                    Je ne puis.
      Le Cid, Acte III, sc. IV, v. 963.
Chimène
Jag hatar dig ju ej.

Rodrigue
          Du bör.

Chimène
                    Vad jag ej kan.
DON DIÈGUE
Ô rage, ô désespoir ! Ô vieillesse ennemie !
N’ai-je donc tant vécu que pour cette infamie ?
Et ne suis-je blanchi dans des travaux guerriers
Que pour voir / en un jour / flétrir tant de lauriers ?
          Acte I, sc. IV, v. 237–240.

DON DIÈGUE
Rodrigue, as-tu du cœur ?

RODRIGUE
                    Tout autre que mon père
L’éprouverait sur l’heure.

DON DIÈGUE
                    Agréable colère,
Digne ressentiment à ma douleur bien doux !
Je reconnais mon sang à ce noble courroux,
Ma jeunesse revit en cette ardeur si prompte.
Viens, mon fils, viens, mon sang, viens réparer ma honte,
Viens me venger.
          Acte I, sc. V, v. 261–267.
DON DIEGO
O alle Helveds Luer. O, at jeg er saa svag,
o, at jeg skulde leve til denne Skændsels Dag.
Hvidhaaret blev jeg gennem de mange Kriges Række:
een Dag har dog formaaet min høje Flugt at stække.

DON DIEGO
Rodrigo, har du Mod.

DON RODRIGO
                    Min Fader, jeg er rede
til alt paa eders Bud.

DON DIEGO
          O, denne stolte Vrede!
Mit Hjerte lindres ved dit ædle Hjertes Varme,
mig selv jeg kender atter i denne Retfærds Harme,
min Ungdom genopstaar i dette hede Blod,
o, kom, min Søn, og udslet Vanæren med dit Mod,
o skaf mig Hævn.
ELVIRE
Il vous prive d’un père et vous l’aimez encore ?

CHIMÈNE
C’est peu de dire aimer, Elvire, je l’adore.
Ma passion s’oppose à mon ressentiment,
Dedans mon ennemi je trouver mon Amant
Et je sens qu’en dépit de toute ma colère
Rodrigue dans mon cœur combat encor mon Père.
Il l’attaque, il le presse, il cède, il se défend,
Tantôt fort, tantôt faible et tantôt triomphant ;
Mais en ce dur combat de colère et de flamme
Il déchire mon cœur sans partager mon âme,
Et quoique mon amour ait sur moi de pouvoir
Je ne consulte point pour suivre mon devoir,
Je cours sans balancer où mon honneur m’oblige ;
Rodrigue m’est bien cher, son intérêt m’afflige,
Mon cœur prend son parti, mais contre leur effort
Je sais que je suis fille, et que mon Père est mort.
          Acte III, sc. III, v. 809–824.
ELVIRE
I elsker jo den Mand, som hardest ramte eder.

CHIMÈNE
Sig ikke, at jeg elsker – Elvira: jeg tilbeder.
Tilbeder ham trods alle Samvittighedens Bud;
jeg tænker som hans Fjende, men føler som hans Brud.
Jeg mærker jo trods alt – hvor meget jeg end hader –
Rodrigo i mit Hjerte bekæmper end min Fader,
angriber ham og støder, han viger, han parerer,
snart er han stærk, snart svag, og snart han triumferer.
Men den haarde Kamp imellem Elskov – Vrede
vil i mit arme Hjerte al Kval ham mig berede;
men skønt mit Hjertes Attraa besætter mig med Magt:
at følge Kærligheden var aldrig i min Agt.
Jeg iler uden Vaklen, søg mig paa Ærens Vej,
Rodrigo er mig kær, hans Skæbne rører mig;
mit Hjerte er for ham, men trods min bitre Nød,
saa ved jeg, hvem jeg er, og at min Far er død.
DON DIÈGUE
Ô rage, ô désespoir ! Ô vieillesse ennemie !
N’ai-je donc tant vécu que pour cette infamie ?
Et ne suis-je blanchi dans des travaux guerriers
Que pour voir en un jour flétrir tant de lauriers ?
          Acte I, sc. IV, v. 237–240.

DON DIÈGUE
Rodrigue, as-tu du cœur ?

RODRIGUE
                    Tout autre que mon père
L’éprouverait sur l’heure.

DON DIÈGUE
                    Agréable colère,
Digne ressentiment à ma douleur bien doux !
Je reconnais mon sang à ce noble courroux,
Ma jeunesse revit en cette ardeur si prompte.
Viens, mon fils, viens, mon sang, viens réparer ma honte,
Viens me venger.
          Acte I, sc. V, v. 261–267.
DON DIEGO
O afmagt! O håbløshed! O alderdom, min fiende!
Skulle jeg leve så længe for denne forsmædelses skyld?
Og skulle jeg blive gammel og grå i krig
for på én dag at se mine laurbær visne?
[…]

DON DIEGO
Rodrigo, er du modig?

RODRIGO
Enhver anden end du skulle få det at mærke straks.

DON DIEGO
O herlige vrede!
Din herlige hidsighed trøster mig i min smerte.
Jag ser, at du er min søn.
Jeg genkender min ungdom i dig,
når jeg ser, hvor hurtigt hidsig du er.
Så kom, min søn, så kom, mit kød og blod,
kom og befri mig for en skam og skaf mig hævn.
DON DIÈGUE
Ô rage, ô désespoir ! Ô vieillesse ennemie !
N’ai-je donc tant vécu que pour cette infamie ?
Et ne suis-je blanchi dans des travaux guerriers
Que pour voir en un jour flétrir tant de lauriers ?
          Acte I, sc. IV, v. 237–240.

DON DIÈGUE
Rodrigue, as-tu du cœur ?

RODRIGUE
                    Tout autre que mon père
L’éprouverait sur l’heure.

DON DIÈGUE
                    Agréable colère,
Digne ressentiment à ma douleur bien doux !
          Acte I, sc. V, v. 261–263.
DIEGÓ
Örvænting! Reiði! Elli, plága mín!
Hef ég til þessa eins svo lengi lifað?
Í herþjónustu feyskinn gerzt og grár
Til þess að sjá minn lárvið fölna og falla
Á einum degi?
[…]

DIEGÓ
Ródrígó, ertu djarfur?

RÓDRÍGÓ
                    Enginn annar
efast en faðir minn!

DIEGÓ
                    Þitt hvassa svar
Svo einbeitt sefar angur mitt að bragði.
CHIMÈNE
Elvire, où sommes-nous ? et qu’est-ce que je vois ?
Rodrigue en ma maison ! Rodrigue devant moi ?

RODRIGUE
N’épargnez point mon sang, goûtez sans résistance
La douceur de ma perte, et de votre vengeance.
          Acte III, sc. IV, v. 851–854.


RODRIGUE
Ton malheureux amant aura bien moins de peine
À mourir par ta main, qu’à vivre avec ta haine.

CHIMÈNE
Va, je ne te hais point.

RODRIGUE
                    Tu le dois.

CHIMÈNE
                              Je ne puis.
          Acte III, sc. IV, v. 961–963.
SÍMENA
Elvíra, hvað er þetta sem ég sé?
Ródrígó kominn? Hann í mínu húsi?

RÓDRÍGÓ
Hlífið mér ekki! Vörn skal eigi veitt.




RÓDRÍGÓ
Elskhuga þínum þætti betra að falla
Veginn af þér, en þola hatur þitt.

SÍMENA
Ég mun ei hata þig.

RÓDRÍGÓ
                    Það bæri þér.

SÍMENA
Ég get það ekki.
Alexandrins germaniquesVers blancs
Frederik Rostgaard, 1696
Gabriel Boding, 1741
Pehr Westerstrand, 1843
Helgi Hálfdanarson, 1997
Alexandrins « rythmés »Vers blancs « libres »
Karl Gustav Ossiannilson, 1927Frank Jæger, 1953
Alexandrins « larges »
Jon Galster, 1945
DOI: https://doi.org/10.16993/rnef.90 | Journal eISSN: 2003-0401
Language: English
Page range: 1 - 20
Submitted on: Sep 12, 2022
Accepted on: Feb 27, 2023
Published on: Mar 13, 2023
Published by: Stockholm University Press
In partnership with: Paradigm Publishing Services

© 2023 Guðrún Kristinsdóttir-Urfalino, published by Stockholm University Press
This work is licensed under the Creative Commons Attribution 4.0 License.